tankarkanslorreflektioner

21 år gammal, gift men ändå " ett barn på nytt". 

inte lätt att förstå hur löjlig jag kände mig i maj (när jag kommit i förstånd m. min sjukdom men var som skörast)- Jag sov i hennes säng, kramade henne på natten (jag är gift 20 år gammal).
hur hon i efterhand beskrev den obehagliga känslan hon fick då av "Mina skakande ben, sprängande ådror och skarpa armbågar" Hon känt mot sig där hon ligger brevid henne.

Hon har tillåtit sig att bli väckt på natten - FÖR MIN SKULL.
Orkat ligga brevid mig och känna mina pulserande muskler, som var totalt slutskörda och hade brist på näring. Hon stod ut - FÖR MIN SKULL.
Är det inte underbart?

Alla borde ha en mamma som jag HAR!

Jag minns hur jag kunde känna / kan känna även ibland idag,  
att jag bara vill ha min mamma ifred. för mig själv.

jag var totalt mammig, men jag BEHÖVDE d.
Vi skriver också ofta HUR myckt vi älskar varandra. våra mejl.
stöd ord hjälper oss båda igenom d. hennes oro och min ångest.

jobbigast har varit att se för första gången i mitt liv.  se min pappa gråta för MIN SKULL.
han visar inte sina känslor annars. men han var rädd och orolig för att mista mig.
man behöver sina föräldrar livet ut! Och dom behöver en.