ibland undrar jag själv om jag ens VILL bli frisk!
De är en fråga som kommer upp i huvudet ibland.. ganska ofta också!
Varför klarar jag inte bara av att bara leva livet då?
borde ju vara hur enkelt som helst. Men sååå är de inte..
Känns som om allt bara backar...
om jag kollar på den transteoretiska modellen som används i en beteendeförändring
/livsstilsförändring ligger jag nog fortfarande på förnekelsestadiet - kanske i trappans slut
på gränsen till begrundande stadiet
men någonstans känns de som om jag förnekar att jag är mindre /sjukare /smalare
än andra FORTFARANDE!
Att jag inte får tänka på maten, förbränning, och regler för att hålla vikten - som alla andra
kan göra.
Men någonstans i min hjärna fungerar detta BARA inte.. Vet inte varför!
Låter kanske för er som läser, att (men snälla du, de är ju bara att ändra) de är ju bara att börja äta.
Men så är de inte.. kanske jag kan göra de nu.. men då kanske de backar ikväll.. och de är inte värt.
måste gå sakta fram.... känner mig själv såpass bra för att veta d.
Hej! Tack för din kommentar på min blogg! Trevligt att du har hittat den, och att du får lite att reflektera över :)
Förstår att det är svårt ibland att få dagarna kännas meningsfulla när man hemma och sjukskriven. Medan jag varit sjuk har jag ju haft dagvården att vara på varje dag, och det har varit bra stöttning för mig. Nu när jag trappar ner på tiden på dv:n får jag mer tid hemma, och det känns viktigt att hitta nåt LUSTFYLLT att göra. Inte alltid lätt, men man får börja med att hitta små saker. Kanske göra något annorlunda än man brukar, få lite nya intryck liksom...
Och bli inte så besviken om du känner att du "backar" eller "hamnar på en platå" i tillfrisknandet. Det hör ju liksom till... (vet att det kan låta konstigt) men av bakslag blir man lite klokare, och ibland behöver man vila innan man tar nya steg framåt. När jag läser på din blogg känner jag att du har kämpa-anda, så jag tror att du är på rätt väg :)
Hoppas du har haft en bra dag!
//Mina
