Vad jag ser / vad andra ser - vad är skillnaden?
Kan de verkligen vara så stort fel på min kroppsuppfattning.
Jag ser mig själv inte som mindre än andra i dagens läge.
Inte koll på vikten, men skulle gissa på 38 -39 kg.
Visst de låter lite! men de är inte så lite faktiskt.
Jag är kort. och har vägt betydligt mindre.
I sommar då vikten var nere i 34 kg, såg jag mig själv som för smal.
Men idagens läge känner jag inte samma...
nu kan jag vara "hyfsat" nöjd.
Kanske lite finare mage önskas! men kan nog bero på mitt sug efter
bröd m. smör och ost som orsakat detta.
Varit lite fet sugen ihelgen.
men brukar gå till sig.
Jag är inte beredd att gå upp mer i dagens läge.
nu kan jag hållas vid denna vikt - ett tag iaf. kanske vänjer mig
vid denna vikt och kan acceptera något kilo till.,, men sen får d. vara bra.
Tror inte de kan vara så stor skillnad mellan d. jag själv ser och de andra ser.
Har svårt att lita på andra människors omdömmen ibland.
känns som om alla bara vill att jag ska bli mullig och lite små tjock - som straff för den självsvält jag utsatt kroppen för.
Snälla! Ljug inte för mig... jag har också ögon!
Hej Josefin!
jag frågar mig själv vad dina ögon ser? Jag vill så järna tro på dig och det du skriver för att hoppas att du ska bli bättre. Jag förstår att det inte är lätt absolut inte lätt och det tar tid. Tar tid att vänja sig med sin "nya" kropp. Det är inte lätt när inte kläderna passar nåmera eller kroppen känns enorm. Men när du skriver att du inte är beredd att gå upp nått kilo till då undrar jag vem som är starkast.
Är det rösterna i ditt huvud eller du själv. Vem är det som bestämmer. Vilken röst är det du väljer att lyssna till och vem tror du på. Är det omgivningen som ljuger för dig eller är det du själv som ljuger för dig själv? Att skriva att 38-39 kilo inte är lite är bara att ljuga för sig själv, försöka övertyga omgivningen att det är fullt normalt. Men att se bakom siffrorna är svårt. Att stå å känna på kroppen framför spegel är svårt. Men för vem kämpar man om man ökar träningsdosen och drar ner på maten. För vems skull läggs den tiden och smärtan ner?
Att skilja på hälsa och sjukdom kan kännas som en smal gräns. Att se sig som hälsosam när man förbjuder sig att äta vissa saker eller hälsosam när man äter så lite som möjligt är inte rätt. Det lutar åt ett beteende ett sjukligt beteende det vet du liksom alla andra. Intet sagt att man inte får vara hälsosam och tänka på vad man äter.
Jag hoppas verkligen att du en dag så snart som möjligt ska se bakom det du tvekar kring så mycket. Att inte lita på människorna du har runt om kring dig som vill dig väl kan ta hårt på både dig själv och de som älskar dig allra mest.
Man vill så mkt ibland för mycket. Men frågan är fortfarande för vems skull gör du detta??
Jag hoppas att du vaknar upp från det du just nu ligger så djupt i, du har kommit en bit på vägen men att dömma har du långt kvar. Det är bara du själv som kan bestämma och ta ett beslut. Det är bara du själv som kan välja när du vill bli frisk. Ingen annan, det hjälper inte att säga att omgivningen ljuger för att känna sig bättre, det funkar inte så.
Jag vill och tror på att du kommer att klara det. Jag vill dig inget ont utan håller tummarna för att du ska välja rätt väg för att inte sjunka neråt.
jag har stått brevid många med samma problem som du, hört på många historier. Jag har gråtit tillsammans med de fantastiska människor som hatat sin kropp så mkt, som har gjort sin kropp så ont. Men jag har sett en gemensam nämnare bland alla och det är viljan. Viljan att kämpa för att se, se vad livet har att erbjuda och hur fantastiska de är. Att livet är för kort för att göra sin egen bostad så illa. Den bostaden som man med sig hela livet, ska man vårda ömt och vara tacksam över. Det spelar ingen roll hur fint din lägenhet eller villa är, du har ingen glädje av den om du och din kropp inte mår bra.
Lycka till jag håller tummarna för dig varje dag!
jag håller helt med kommentaren där uppe. man måste greppa fakta att kroppen måste må bra och de gör den inte om du inte ger den tillräckligt med näring och mat, men då menar jag ju inta att du ska äta hela tiden men att när du äter så äter du hyfsat mkt iaf. du lider av en svår sjukdom och jag hoppas att du inser de!! för de är verkligen en jätte svår sak att gå igenom, och då menar jag inte bara för dej utan för mattias också, han kanske lider av att se dej må dåligt.. och de är lite själviskt att bara tänka på sej själv,du vore tänka på vad andra, på hur dom mår av att vara i närheten av dej.. TA INTE DETTA FEL NU!! men om du fortsätter gå ner i vikt så kommer du snart se ut som ett lik. jag säger inte detta för att vara dum mot dej, utan för att jag bryr mej om folk som har lite svårare med såna hära saker.. jag hoppas att du förstår allt jag ´har skrivit och tar åt dej av vad jag säger!!
lycka till i framtiden och försök iaf att ta åt dej av min text!
hade så bra/C( en C som du inte känner!!)
Josefin vill bara skriva att vi vill absolut inte ljuga för dig. När jag såg dig i somras i duschen och när du ville prova alla klänningar och visa dessa åt mig, då grät jag inom mig. Jag ville inte visa detta för dig, jag ville vara stark och stötta dig, men det tog mig så hårt att se dig då. Och den bilden har jag kvar inom mig än. Det var en bild som ingen vill att sina kära ska se ut. Hoppas att du inte tar illa vid dig, men jag vill vara ärlig. Du har absolut inte idealvikten än. BMI är en ganska bra vägvisare och när kroppen fungerar som den ska. Sakta men säkert hoppas jag att du ska bli frisk och må bra. Jag tänker på dig! Kram från syrran.
