Loong time...
Jag har nu + 7 kg. Väger 52... hmm.. + 19 kg sen lägsta vikt..
Glad? Ledsen? nja.. vet inte.. inte van vid min vikt. Vill inte väga mig heller.
De är svårt just nu.. Kommit till ett stadie där alla runt omkring mig är överlyckliga över min viktökning
men jag??
Får ofta höra - "men så frisk du ser ut". -"oj! du har lagt på dig lite bra!.
Men ingen har någongång funderat på hur JAG. känner de.. Hur mår jag av all viktökning!
Jag vet, folk säger de av väl mening, men hade jag kunnat säga samma sak till dem.
- "oj du har lagt på dig lite, bra"!.
Vad hade jag fått för gensvar då måntro?
Jag vill inte heller få "hull" precis som de flesta andra. Jag vill inte heller bli stor eller lägga på mig.
Jag vill vara normal, inte mer, thats it!
Men de får jag inte.
Jag blir aldrig FRI.
Jag fpr aldrig skämta om mat, vikt eller dyl. då är de fel
Jag kan inte skriva på min blogg (andra) att mina byxor är för små
då "rycker folk in" och direkt påpekar att jag tränar..
Men ok.. jag vet!
Klart jag tränar, men... jag måste väl ändå få påpeka att de är för små.
Jag har inte sagt att jag är ledsen fördet!
Jag gillar träna, är normalviktig, men får inte bli instruktör
då jag kan vara en dålig förebild. Jag har ju varit anorektiker.
och då är de ju stämplat och klart.
Vitsen med att gå upp för andras skull då???
Visst, jag kunde gå upp för min skull.
Jag kunde gå upp för andras.
Skillnaden är bara att hade jag inte gått upp för min skull hade jag inte märkt det.
Jag hade vart död. eller kanske inte levt så länge, men de hade jag ju inte lidit av. jag hade ju inte känt nathing!
Men jag gjorde de för andra. till vilken nytta egentligen??
Nu är jag här, normalviktig, utan jobb, har ett rätt så tråkigt liv.
Utbildad PT, utan erfarenhet, då jag har svårt att få de p.g.a. min anorexi.
Less jämt, dagarna flyter på till ingen nytta.
Ett liv utan något, eller visst jag har mattias.
Men jag har en rad olika kroppsliga problem att gå med,
Barnlöshet, vaginatus, högt prolaktin, lågt öströgen, magbesvär, m.m.m.
Jag är ganska less... jag är vad folk vill att jag ska vara... Normalviktig.
Inte längre +1 på ätstörningslistan. och då är alla nöjd...
ALLA UTOM JAG!
Hej Josefin,
Det verkar som du är väldigt missnöjd med ditt liv, trots att du överlevde din anorexi, trots att du tycks ha hittat vägen tibax till en sundare livsstil. Att du verkar ha gått upp i vikt för andras skull känns inte helt rätt, eftersom det var ju för ditt bästa att det vände på vågen, eller hur? Hur kan du inte vara nöjd över att vara frisk?
Hej Lena..
Visst kan de tyckas att jag borde vara nöjd och glad som kunnat bli frisk.. men sjukdomen sitter i huvudet, och den blir inte fri, trots vikten, många gånger tar de emot att äta, men jag försöker, jag äter.. gått upp.. men huvudet är inte alltid med.. den gillar inte de den ser nu heller, den gillar inte min nya kropp och den är inte "bekväm" i den än heller, men jobbar på de.. och hoppas att de ska bli bättre.. !
det var skönt att höra att du försöker ditt bästa, blev väldigt orolig där ett tag! Vi får hoppas du har krafter nog att orka fortsätta motstå alla "negativa tankar"!
Tack Lena.. jag kämpar och de får ja göra varje dag.. men försöker hitta en rimlig balans som både kroppen och knoppen klarar av.. Är så fruktansvärt jobbigt med negativa tankar.. men tror de kommer bli bättre och bättre, och jag LÄR mig att hantera mina negativa tankar
Hej! Skönt det va att läsa dina inlägg. Ja vet vad du går genom. Jag förstår hur det känns! Jag har sökt hjälp nu i dagarna men hjärnan jobbar precis som du säger... Ena sidan vill bli frisk i fri onda tankar.. Andra sidan vill fortsätta träna o förbli smal. Frågan är bara vRför man inte själv kan se att man är smal utan att alla andra ska påpeka det.. O fyyyy va oförskämt att påpeka att du har gått upp lite. Snacka om noll förståelse. Visst att se friskare ut men man känner sig ju inte friskare. Tvärtom, mer ångest, mer tankar, mer träning, mindre mat.
Kämpa på!
Och jag menar kämpa på mot de onda tankarna!
