Tänka på mig själv - denna gång!
enbart koka kaffe och köpte Lussebullar.
Ganska skönt!
Nu ska jag inte tänka så mycket på andra, mest tänka på att jag får i mig mat.
den mat jag behöver själv.
under min sjukdomstid var de mycket fokus kring VAD, andra skulle äta.
Ingen annan blev iaf undernärd i mitt sällskap. Dom fick stora portioner, och mycket gott.
mycket för att döva min egen hunger.
Men nu är de slut på de!
När jag tänker tillbaka på min sjukdomstid.
är de mycket som kommer upp.
hur jag egentligen gjort, levt och handlat i olika situtioner.
Har totalt lastat på åt andra, hur mycket som helst.
Frågade Mattias igår om han ätit d. jag satt fram.
han svarade; - I smyg slängde jag hälften, portionen var såå stor.
innerst inne så visst jag att han gjort d.
för portionerna var stora. innehöll mycket onyttigt.
Han fick äta ofta, och mycket. allt för att dova min hunger.
ganska sjukt eller hur?
Min syster har också berättat för mig att i Maj då jag var hos henne en vecka.
var de. jag som steg upp med barnen på morgonen - gav dem frukost.
och även dom har sagt att de inte orkade äta allt jag stoppa fram.
Ordentligt m. fil, flingor, bröd, frukt i filen, frukt till skolan. ibland plättar
till frukost.
Allt fokuserade kring mat!
Jag drömde tänkte, drömde och fantiserade om mat.
rent maniskt!
Blivit bättre nu, vilket är skönt.
Måste få bättre rutiner.
MÅL - Jag MÅSTE kämpa mot!
känner att jag mest "stampar på samma ställe".
1. Regelbundna måltider. (iaf 3 mål / dag) - varit enbart 2.
2. Få mer varierad kost. (mycket soppa och smörgåsar).
3. Få in en ordentligare frukost. (hopp om ex. havregrynsgröt) - får testa med mindre port. till att börja med.
4. Inte Överäta. (kommer säkert att bli bättre om jag tillåter mig mer.)
5. Absolut inte kräkas. (total förbud).
6. inte äta framför datorn el. film. (utan ordentliga måltider, vid bordet - med fokus på att jag faktiskt äter nu, och tar mig tid till de).
Jag har två hjärnor!
..borde ju vara "dubbelt" så klok då..
men så är de inte!
jag har två hjärnor, en som säger ett och en annan som säger ett annat..
och de "bråkar" i mitt huvud hela tiden.
Det är jämnt rena slagsmålet.
jag vill lyssna på den "högra hjärnan" som säger att; Josefin, börja ät normalt och bra.
du vill ju bli fri och frisk. Varför inte bara äta!
Men så fort jag försöker börja tänka åt de positiva, kommer den "vänstra hjärnan" in och säger;
du rör dig inte lika mycket och hårt som andra ungdomar, du kommer att gå upp massor.
du måste hålla igen, du är egentligen inte smal (din normala kroppsideal).
Du kommer att börja äta massor och helt fel om du börjar..
..och så faller allt där!
Ingen som inte gått igenom allt detta kan förstå vilket krig som är i min hjärna, ständigt.
Innan jag överäter ska jag tänka på detta
Hittade den på en annan sida: http://mina-82.blogspot.com/2009_01_01_archive.html
Otroligt tänkvärt.
KOmmer att skriva ut och hänga på kylskåpet.
Tänka lite längre
Nästa gång jag får en dum tanke om att det är ok att trycka tillbaka gråten i kroppen genom att överäta så ska jag komma ihåg detta:
- Jag får ont i magen hela dagen efteråt.
- Magen blir uppblåst som ett överfyllt bildäck.
- Hur kul är det att börja nästa dag med att äta och fylla på i magen som redan är full?
- Jag blir orolig i kroppen.
- Det går inte att ta tillräckligt djupa andetag för det finns inte plats för all luft.
- Magknipet påminner hela tiden om att jag inte kunde hantera gårdagen.
- Jag blir arg på mig själv.
- Lugn Josefin, Du får äta snart IGEN - ta de bara lugnt nu!
- Är du hungrig eller bara sugen?
ibland undrar jag själv om jag ens VILL bli frisk!
De är en fråga som kommer upp i huvudet ibland.. ganska ofta också!
Varför klarar jag inte bara av att bara leva livet då?
borde ju vara hur enkelt som helst. Men sååå är de inte..
Känns som om allt bara backar...
om jag kollar på den transteoretiska modellen som används i en beteendeförändring
/livsstilsförändring ligger jag nog fortfarande på förnekelsestadiet - kanske i trappans slut
på gränsen till begrundande stadiet
men någonstans känns de som om jag förnekar att jag är mindre /sjukare /smalare
än andra FORTFARANDE!
Att jag inte får tänka på maten, förbränning, och regler för att hålla vikten - som alla andra
kan göra.
Men någonstans i min hjärna fungerar detta BARA inte.. Vet inte varför!
Låter kanske för er som läser, att (men snälla du, de är ju bara att ändra) de är ju bara att börja äta.
Men så är de inte.. kanske jag kan göra de nu.. men då kanske de backar ikväll.. och de är inte värt.
måste gå sakta fram.... känner mig själv såpass bra för att veta d.
Varför tänker jag på MAT, MAT , MAT Hela tiden?
Så mycket "mat tankar" som snurrar i mitt huvud hela tiden..
Håller seriöst på att bli tokig ibland.
Varför är de så?
Varför drabbar detta mig?
Känner mig totalt förföljd HELA tiden!
Ingen trevlig känsla, känner mig aldrig fri. svårt att vara glad.
svårt att koncentrera mig på annat.
Vill ha ett LIV, NU!
Detta är inget liv, värt att leva!
De som inte upplevt samma sak som jag kring maten, kan inte föreställa sig
vad som rör sig i mitt huvud hela, hela tiden.
- Vad, När, hur ska jag äta?
ibland kommer även tanken, VARFÖR ska jag äta?
Känner jag mig deppad är jag inte alls matglad.
Är de värt att äta?
de är tankar som finns i mitt huvud OFTA!
Kan till och med drömma om mat ibland..
Vad jag ser / vad andra ser - vad är skillnaden?
Kan de verkligen vara så stort fel på min kroppsuppfattning.
Jag ser mig själv inte som mindre än andra i dagens läge.
Inte koll på vikten, men skulle gissa på 38 -39 kg.
Visst de låter lite! men de är inte så lite faktiskt.
Jag är kort. och har vägt betydligt mindre.
I sommar då vikten var nere i 34 kg, såg jag mig själv som för smal.
Men idagens läge känner jag inte samma...
nu kan jag vara "hyfsat" nöjd.
Kanske lite finare mage önskas! men kan nog bero på mitt sug efter
bröd m. smör och ost som orsakat detta.
Varit lite fet sugen ihelgen.
men brukar gå till sig.
Jag är inte beredd att gå upp mer i dagens läge.
nu kan jag hållas vid denna vikt - ett tag iaf. kanske vänjer mig
vid denna vikt och kan acceptera något kilo till.,, men sen får d. vara bra.
Tror inte de kan vara så stor skillnad mellan d. jag själv ser och de andra ser.
Har svårt att lita på andra människors omdömmen ibland.
känns som om alla bara vill att jag ska bli mullig och lite små tjock - som straff för den självsvält jag utsatt kroppen för.
Snälla! Ljug inte för mig... jag har också ögon!
Diagnos!
Ortorexi
Ortorexi är som träningsanorexi lite.
Kan förklara de enklast
Önskan att vara övernaturligt hälsosam!
Kanske kan stämma in på mig.
Min "önskebild" av mig själv är egentligen inte att vara "super smal" och otränat utan
skulle ja få välja mellan att vara "petitt" och otränad eller välbygd (så vinner välbygda)
de är de jag strävar efter.
ändå kan jag inte förstå varför jag ibland bara inte vill äta. då blir jag ju petitt och otränad.
för muskler kommer inte av bara luft eller vatten!
Att läsa andras bloggar kan hjälpa!
Läst en annans blogg och beslöt mig för att skriva och fråga lite...
http://mollyshalsoblogg.blogspot.com/
så SKönt att höra att andra också äter efter kl. 7. inte utesluter bröd (kolhydrater)
kan unna sig "god mat" o.s.v.
känns som att alla är "hälsofreak", inte äta kolhydrater, bara äta sallad, inte äta efter kl. 19, inget socker får finnas i produkterna. o.s.v.
Jag äter nog relativt nyttigt ändå.. gillar fullkornsbröd, äter lätta mejeriprodukter, äter keso (som är en bra proteinkälla - om man tränar iaf), älskar sallad (framförallt paprika). är inte förtjust i pasta. äter "goda fetter" från ex. fisk.. (Älskar ju fisk). äter inte godis (har inget sug efter de- samt håller godislöfte) är inte så sötsugen överhuvudtaget. är jag sugen på nått är de i princip nå kött (salt) eller så kan jag "föräta" mig på bröd.tål inte nötter vilket jag måste undvika p.g.a. de.raiwfood kex älskar jag med smör och ost. (kan äta minst 1000;-) men då är magen därefter också.. innehåller linfrö, sesamfrö os.v.
men känns ändå som att folk är "snäppet" nyttigare än jag.
trots min tränings mängd känns de många gånger som att alla / många tränar mer än mig, eller åtminstonne hårdare eller nått..
visst är de konstigt att bara gå och känna så?
Sen är jag ju rädd för vad min "ideal" / normal vikt är? hur jag kommer att se ut om jag går upp till min idealvikt om jag börjar äta som man ska? o.s.v.
Mycket skrämmer mig! ingen vet svaret och de gör att jag inte vågar testa börja äta "normalt".. 
Vilken är jag nu? och vad har jag varit i min normalvikt / idealvikt?
hur kommer jag vara om jag börjat äta och går upp till min ideal vikt?
hur ser egentligen min kroppbyggnad ut? - tankar som snurrar i mitt huvud!
och då var man sjukskriven IGEN!
Denna gång - sjukskriven från mina studier.
svårt att plugga när man inte är 100 % närvarande på lektionen eller när man pluggar.
jag verkar inte klara av någonting!
varför??
Träffade ätstörn. Dr. ursula - trevlig utlänsk doktor.
fick dra hela sjukdoms historian om på nytt.
ALLT från hur de började, til nu. Hur de var nu?
o.s.v.
Få se vad de blir av mig, när / om jag blir stor!
Vad vill jag med mitt liv?
Just nu står allt totalt stilla.
Jag vet inte vad jag ska göra m. mitt liv.
orkar inte vara ung längre. vill vara 40 och bekymmerslös..
bara leva livet och snart dö.
Känns som att man som ung ska vara smal, snygg, glad, göra något meningsfullt
och fin.
Jag orkar inte vara smal, vältränad, fin eller något annat.
Allt känns hopplöst!
Vad vill just jag med mitt liv??
Hur vill jag leva mitt liv?
Vad vill jag bli när jag blir stor? vad vill jag göra av mitt liv?
Vad vill jag syssla med?
Många frågor som är obesvarade - som bör bli besvarade SNARAST!
Orkar inte bara "driva omkring" längre.
Vem är jag? hur ser jag ut egentligen?
9- ans avslutn. Juni 06 Juni 07 
maj 08 juli 08 Juli 08
aug 08 Sept. 08 julen 08 
Alla <3 -ans dag 09 Jokkmokks marknad 09
Mars 09 Mars 09 Aug 09
Lite bilder på mig... kanske förändrats lite iaf=)
Ibland är de inte som man tänkt sig.
Problemen började i söndags. efter sjukdom sen lörda. (brukar bli mera depp då jag är sjuk).
Blir ganska svag. och de påverkar mig mycket.
men har nog ägglossningsperiod el. nå sånt. (trots utebliven mens). får perioder som jag är super hungrig /sugen
konstant hela tiden känns det som. någon som känner igen sig?
Sen sönd - tom idag har jag vart sugen på massor med saker som jag annars ALDRIG tänker på eller ens äter.
till och med fil och musli som jag inte alls ätit på typ 6 år.
Ständig hunger / sug biter hårt på mig. Alla kanske är hungrigare endel dagar, kanske tar en macka mer på eftermiddagen eller äter lite större portioner ibland utan att tänka på det. Jag vet inte?
Men eftersom jag tänker på ALLT jag stoppar i mig, blir detta väldigt jobbigt.
skönt att då vara hos min syster. få stöd. och inte vara själv. faller så djupt i sådana svackor då.
Har haft lättare trots DEPP idag. komma upp och ta tag i problem. och "tänka om" och inse att de kanske inte varit så farligt mycket ändå.
Försökt tacka mig själv för att jag Nekade fikat på kvinnoträffen hos Johanna. för att jag helt enkelt inte ville ha. var inte hungrig eller sugen då. tog och åt innan istället för att slippa sug. och att jag var till affären med stort chokladsug. men bröt inte mitt godislöfte och köpte den. utan tog fil och musli istället. insåg att jag egentligen var hungrig.
idag blev de. 5 mackor på morgonen (vrål hungrig). fil och musli vid halv 3. macka vid 4 -5 och 3 mackor kl. halv 10) inte är de väl så farligt egentligen. men är jag på det "humöret" är allt FÖR mycket på nå sätt.
Var på nå sätt positivt att jag "lyckades" ha en deppdag på måndag då jag träffade ANNA på ätstörn. enheten. Då fick hos se hur mina deppdagar kan se ut. och hon såg fort att jag mådde sämre än förra måndagen då vi sist träffades.
Jag blir våldsamt svag vid infektioner och mycket muskelvärk. jobbigt för mig med allt för många träningsfria dagar. blir fort rastlös vilket medför lite "dille" i mitt huvud då.
(tappar alla muskler, slutar förbränna. konditionen blir sämre o.s.v.)
Men så skönt att då vara till min ÄLSKADE syster i Korpis och bara känna lugnet. var med henne / barnen och LEVA! Är där nu (onsdag. 03.00)
Som ni ser, natt pigg=) typiskt mig. "tänkar natt".
Somnade 1 timme vid kl. 01.00 men vaknade och nu super pigg.. men ska gå och vila mig till sömns.
GOD NATT!
Gjort ett arbete i hälsopsykologi om mitt hälsoproblem
Vad vill jag med min träning?
Så vad dagarna går fort.
Nu är de måndag natt..
Hoh! borde sova. spinning kl 7 i morgon.
Inte för annars.. men måste ju stiga upp..
I morg. har vi skola (massage).
Måndagen bestod av spin-core.
Träffade ätstörningsenheten, (Anna).
Pratade om KBT, Anna är inte utbildad KBT teraput men skulle skaffa material.
Mycket hemläxor, med frågor att reflektera över.
Bra för mig, hoppas jag (tycker om att reflektera, tänka och sedan handla efter de).
Bra att få mall över "vad man kan reflektera och tänka över".
Kanske få en bild över mitt "ätmönster" och lära sig att leva med min.
Skaffa en egen profil efter min träningsmängd och matintag utifrån det (mattider, mängd o.dyl).
Bestämt mig för att även "hitta" min egen träningsprofil. Vad vill jag bli bra på?
Man kanske inte kan bli bra på allt!
Ha super kondition, som jag i princip aldrig tillämpar. (tycker inte om att springa tävlingar).
Kanske är det styrke som är min gräj. Kanske borde satsa på de 100 % istället. Bara underhålla konditionen?
Varför träna? Vad vill jag göra av min träning? Kanske någon form av styrketävling?
Vore kanske nått att tänka på?
Kommer också att få träffa en grupp som hålls på ätstörningsenheten,
där man träffas och pratar kring "mat, känslor = samband". Kan behövas.
Lät intressant också!
Kommer även att få träffa en sjukgymnast som är utbildad i basal kroppskännedom,
ska jobba med min självbild. Hur ser den ut? Vad är "normal" storlek för mig?
(är inte så fixerad vid vikt, har aldrig varit de, mer att jag sett mig själv som stor).
Får även snabbt en bild i huvudet att; nu är jag i normalvikt, trots att BMI kanske är på 16 fortfarande.
(vet inte vikten, inte velat veta den).
Men känslan inom mig säger en vikt på 38 - 39 kg idag.
Skönt när de går framåt..lite iaf...
man får lite hopp om att kanske en dag "må bra". Slippa krav.
Göra något roligt av all träning jag ägnar mig åt!
ÄLSKAR JU ATT TRÄNA!
men men... måste hitta en gren.
Svårt att bli "världsbäst" på allt!
Sätta till GODISLÖFTE igen!
Äter bara på helgerna men ändå.. den dag och dagen efter håller jag igen med maten för godisarnas skull...
inte bra! Lika bra att hålla löfte då!
Så från och med 6/9 så håller Josefin Rahkola godislöfte.
Om hon lyckas hålla en månad, har Mattias lovat en resa, minst till Haparanda.
Vara på IKEA. handla och ev. sova på hotell.
Liten vändning efter djup svacka!
Måste bara säga... tur att man läser, och att framförallt andra underbara runt i kring också gör det.
Hamnade förra veckan i djupa svackor. hade svårt att äta. orolig o.s.v.
men pratade då med min syster Johanna, som läst någon super bra bok om anorexi.
hon kunde då förvissa mig om att tjejen "karin". skrivit i sin bok att hon hade svackor som var oerhört djupa innan det vände mot det bättre. jag trodde syrrans ord. väntade på vändning. nu känns det som att de skett en vändning. kunnat äta i veckan. vanlig mat. otroligt för att vara jag i övrigt. inte så matglad.
Det har vart allt från lax. kyckling. omelett o.s.v. inte alls illa. Har ett tänk att äta nyttigt och bra. istället för inget alls. eller så lite som möjligt. träningen går fint. känner att jag återhämtar mig bättre. piggare i övrigt. framförallt gladare.
Det är superbra att de finns böcker. som personer som själv varit med om olika saker skriver. de känns trovärdiga. så även den person som är inne i sin sjukdom (som i mitt fall anorexi) kan ta till sig. då man (iaf jag) märkte likheter mellan hennes beskrivning av tillstånd och mig själv. totalt samma tänk i olika saker. bl.a. rastlöshet. ständigt tanke på mat. orolig. höga krav på sig själv. rutinerad i övrigt. Ja! mycket av hennes beskrivning av sig själv stämde sjukt bra in på mig (min / mina anhörigas upplevelser av mig) då allt var som värst.
men visst. jag är inte frisk än. låång väg kvar. men de går framåt / uppåt.
Vad vore livet utan vänner*
Jag har under den tid jag "jobbat med mig själv" insett VILKA som är mina riktiga vänner.
Dom finns och dom är som skapta för mig.
Utan dom hade jag aldrig ens kommit så här långt, trots att jag har en minst lika lång väg kvar.
Måste bara säga, TACK för att ni finns!
Igår var min syster Johanna hos mig, (hade vart i Luleå och shoppat, med familjen). Hon är en av de som jag bara beundrar.
De finns dom som är mina främsta stöd som jag bara måste nämna.
De är bl.a. Min Mamma, Mattias och Johanna.
Ni har ställt upp, stöttat, funnits till för mig, trots att jag många gånger svikit erat förtroende.
Ni läser om mitt problem, för att få kunskap och kunna hjälpa till så mycket ni kan. Utan er hade jag inte orkat kämpa.
Många gånger då jag kämpar för att bli frisk är det just för eran skull jag gör det!
Jag är inte den som är rädd för döden själv, ibland känns det som en ganska enkel utväg för att få slut på ALLT! Men när sådana tankar kommer, hjälper de oftast att sända en tanke på er, (Mattias, Mamma och Johanna) för att få en känsla att livet ändå är värt att leva.
Om jag inte orkar kämpa för min egen skull, kan jag ändå göra det för eran!
Om jag inte orkar kämpa för min egen skull, kan jag ändå göra det för eran!
Jag ska inte heller sticka under stolen med att det inte finns fler.
Det finns många som stått vid min sida, stöttat och funnits till, trots att jag dragit mig undan.
Som finns kvar trots att jag tackat NEJ till att träffas, övervägt träningen före allt annat.
TACK FÖR ATT NI FINNS!
En Person som jag helt klart beundrar, är Mattias.
Hans tålamod finns inte, den är över det naturliga..
På nå sätt, borde jag inse vilken betydelse full person jag är i hans ögon,
och hur mycket han verkligen tycker om mig.
Han har fått stå ut med ALLT. De mesta en person kan få utstå.
Allt har varit hans fel. Inget han gjort har varit rätt.
Han har kämpat in i de sista, tills jag själv kom till insikt med att jag verkligen var sjuk.
Jag har även sviktit hans förtroende, inte bara en och två gånger, utan närmare en miljon gånger tror jag.
Hade inte han varit så snäll, gjort allt, ställt upp hade jag inte haft varken
rena kläder, städat hus, betalda räkningar eller tankad bil.
Jag gjorde under en period i mitt liv, absolut INGENTING mer än tränade.
All energi som jag hade kvar gick till att stiga upp på morgonen, och träna.
Efter ett träningspass, gick jag i affärer för att inte kunna äta. eller så körde jag bil,
vilade benen lite för att orka träna några timmar till.
Ibland kanske jag hann med en bit skinka eller ost.
De enda jag ibland gjorde för att hjälpa Mattias, var atrt laga hans mat.
Lukten av mat gjorde mig på nå konstigt sätt mätt.
På de levde jag några timmar till.
Han fick vakna på natten och massera mina vader, då jag hade sen drag så de "smällde om det".
En sak har jag insett iaf, att det inte är lätt att vara man, med en fru som är sjuk.
Ingen som inte varit i liknande situation, om ens det kan tänka sig in i hans situation.
Den var nog på bristningsgräns.
Mattias hade nog inte orkat länge till har jag insett nu!
JAG LEVER FÖR DIG!
ÄLSKAR DIG!
TACK FÖR ATT JUST DU VAR SKAPT FÖR MIG!
LCHF
Kickstarta kroppen efter semestern. Med enkel metod tappar du alla sommarens synder. - Det gick väldigt fort. Jag gick ner tio kilo på åtta veckor, säger Lisa Brunzell, 29. källa: www.expressen.se
Vill bara varna er som tränar mycket att det kanske inte är helt vettigt att följa denna diet strikt då..Jag har gjort det i 1 års tid. Åt inte ens frukt och grönsaker 1/2 år. Totalt tom i hjärnan, musklerna skrek efter energi. Kan lätt bli fel med dieter / livsstilar om man tränar, då kroppen behöver och gör sig av med fler näringsämnen.
Nu äter jag mer enl. GI. Äter mycket bröd, men det är för det mesta surdegs, äter godis men inte allt för ofta och begränsar påsens storlek. Äter dock inte pasta, det är ingen favorit för mig. men äter ca. 7 brödskivor / dag, då jag är sugen på det efter 1 år utan.
Vill bara säga att träningen går bättre, jag var totalt undernärd i ett år. Måtta med allt.
komma till botten med sina problem!
Få se vad de kommer fram till, själv tror jag på KBT - terapi, då jag läst mycket om det.
Har föresten börjat läsa om ätstörning / anorexi för att kunna hjälpa mig själv, och för att komma till insikt med varför endel saker bara blir som de blir.
Varför jag ibland ALDRIG känner mättnadskänsla, sambandet mellan känslor och mat?
Varför jag blir så trött när jag ätit?
Varför jag ibland bara inte kan äta? o.s.v.
Det finns mycket som rör sig i mitt huvud konstant HELA TIDEN.
Mycket planering med vad/ när jag ska äta, får ibland sitta och äta samma macka 1 timme.
Men har fått komma till insikt med ett av mina problem, jobbet.
I dagens läge kan jag inte jobba på samma jobb som jag jobbade på när problemen började (förra sommaren). Märkte de då jag kom tillbaka efter att ha varit ledig. Klarade 1 dag, var totalt kaos i kroppen och huvudet. Kunde inte slappna av och stressad ända tills ja gick och la mig på kvällen.
Kände redan när jag var dagen innan och lämnade lite saker på jobbet, att jag fick en "konstig" känsla i magen.
När jag sedan skulle vara i förra veckan och hämta skor o.dyl. så var de som om något bara tog emot. orkade inte gå metrarna ner till omklädningsrummet.
Tog mig dit med hjälp av Mattias, han var helt enkelt tvungen att följa med.
Så sjukskriven igen, känns inte roligt att man inte alls kan jobba, men men... vad gör man?
Snart börjar iaf skolan.
Kram på er alla som läst och läser min blogg om min väg tillbaka.
Jag hoppas också kunna hjälpa andra med samma problem.
Hur ett löfte kunde förvandlas till överdrift!
Kan jag idag se att ett litet löfte som godislöftet i mars 08 var, i början kunde förvandlas till abslout förbud mot det mesta.
Anklagade mig hela tiden för att ha "valt något annat" som ersätter löftet..
såg mig hela tiden som en som misslyckats hålla ett löfte.
Sedan kom vetskapen om att frukt också kan vara farligt, (de innehöll ju också socker).
Så inge frukt fick man heller äta.
I slutet innan jag kom fram till mitt eget problem, var jag så slut, hungrig och eftersom mat inte heller var tillåtet, förutom någon enstak skinkbit eller ost skiva. Var jag precis som alla andra när blodsockret sjunker, sugen på det mesta.
Men godis eller rättare sagt choklad som jag för det mesta tycker om fick jag ju inte äta.
Köpte kakor med chokladbitar i, och åt bara chokladbitarna, då suget tog överhand, eller så blev de en choklad glass som jag inte heller egentligen var sugen på.
Det gjorde att jag kanske fick äta många kakor eller 2 glassar, utan att stilla sötsugen, för jag åt ju något jag EGENTLIGEN inte ville ha... det fick mig att få skuldkänslor så fruktansvärt... för varför äta något man itne vill ha och som man kunnat vara utan.
Men vad jag insett är att ett litet löfte för mig som är ett kontrollfreak eller har så stora krav på mig själv kan vara rent av livsfarligt, och förstöra mitt eget liv väldigt mycket.
Jag som har lätt för att skuldbelägga mig själv SKA INTE ha några som helst krav eller löften, sen kan man ju alltid ha "dolda" löften om ex. godis 1 ggr /v. Eller att man bara äter efter att man ätit mat, vid speciella tillfällen eller att man bara plockar väldigt lite, det man absolut är sugen på och aldrig några stora påsar om man har svårt för att begränsa sig.
Hur dum får man vara?
Det är en fråga jag ställer till mig själv många gånger.
Hur dum får man vara??
Jag vet att om jag själv inte insett hur dum jag själv varit i tid, kanske det inte gått så bra som de ändå går för mig idag. Visst, allt är inte som en dans på rosor trots att jag insåg mina problem i tid, men kan ändå tänka att det kunnat vara värre.
Att man som ung, i oförstånd läser om hur man går ner, hur man SKA äta, se ut.
testat diet efter diet för att slutligen träna totalt FÖR MYCKET och äta totalt FÖR LITE, med bara en tanke i huvudet ( att bli av med så mycket fett som möjligt ). Utan någon som helst tanke på framtiden, och utan självinstinkt och instinkt på vad som är normal vikt.
Att hela tiden tro och ha en vilja att bli mindre.
Jag har testat de mesta dieter, läst på, och följt en massa "kloka" råd och tips om hur man SKA äta eller snarare VAD man Inte ska äta.
Till slut insåg jag att inget var nyttigt och bra, och så fanns inte heller tid att äta.
Jag skulle äta enl. LGHF, men fettet hade jag ju hört inte var särskillt nyttigt så den ökade jag inte.
Man skulle tänka på portionsstorlekar, vilket jag gjorde.
Träna innan frukost, och helst inte äta 3 timmar innan ett träningspass. Och inte äta efter 7 på kvällen.Med mina träningspass som slutligen gick upp till 5 - 6 timmar om dagen, med en träningstid på 1350 min / vecka, fanns det inte tid för att äta.
Min dag såg ut så, träning mellan 11 - 13. nästa träningspass kl. 16 och tränade då till kl. 18, när jag duschat var kl. 19 och efter kl. 19 fick man ju inte äta mer.
SÅ då var de ingen mat den dagen.
När jag väl kom till insikt med mina problem hade mycket hunnit hända med min kropp.. Musklerna totalt skrek efter mat. Jag hade kramper, skakningar i benen och kunde inte sova. Oro i kroppen, och hade en total stress.
När jag sedan reflekterar över mina egna problem och inser HUR dum jag varit som gått på allt som skrivs om HUR MAN SKA och INTE SKA GÖRA.
När jag efter min vändning inte hade någon aning om HUR en "normal" frukost, lunch och middag kunde se ut, så märker jag snabbt hur vilseledande alla dieter kan vara, och hur de kan påverka unga oförståndiga människors liv, till att bli totalt kaotiska.
Nu kämpar jag med mina krav, och måsten som är ett stort problem för mig. Jag är sällan nöjd med det jag verkligen klarar av, utan anklagar mig själv jämt för det jag inte klarar av eller enl. mig själv misslyckas med.
Varför det blev 6 timmars träning / dag i slut ändan, beror på det.
När jag ändå klarat av 3 timmar, så borde jag väl klara av mer dagen efter, och varför inte 5 timmar när jag ändå klarade 4 för två dagar sedan, och orkade jag inte träna så var jag helt enkelt lat, och anklagade mig själv för det.
Det jag fokuserar mig på idag, då jag är sjukskriven är, att tacka mig själv för ETT spinningpass. tänka att alla inte ens tränar så mycket.
Tacka mig för att jag varit duktig och faktiskt klarat av att äta utan att ha skuldkänslor.
Eller tacka mig själv för att jag ätit nyttigt och bra, istället för att tacka mig för att inte ätit något alls. Det går några steg fram, något tillbaka, men känner ändå mig mer nöjd med livet nu, än för 2 månader sedan då jag endast hade tankarna på träning och hur jag skall klara av att inte äta något. Med min motivation, som jag verkligen har, måste detta vändas från att gå ner till att bli frisk, för motivationen som jag haft och har, är inte så dålig. Med tanke på den viktminskning på 12 kg på ett år som jag ändå lyckats med, dock i oförstånd.
På god väd tillbaka, men ändå en lååång väg kvar.
Välkommen till min nya blogg!
som uppstår under "min väg tillbaka från ortorexi" - en diagnos som läkaren satt i veckan!
